Nu har jag blivit klar med Fas 1. Fas 1 var faktiskt inte så jobbig som jag trodde.
Idag gick jag in i fas två – Fettförbränning.

Eftersom jag har haft en väldigt sockerberoende så trodde jag det här skulle bli ett rent helvete.
Att inte kunna få dricka min cola på morgonen vid halv 10, hur skulle det gå??
Jag började alltså min dag med en cocca cola, fick jag inte den i mig så kunde jag bli galen. Jag var tvungen att ha sockret i mig för att orka med dagen på jobbet. Och när jag kände att jag blev trött igen så slank gärna en chocklad bit in i munnen, bara för att höja blodsockret och för att bli pigg.
Så jag har varit sockerberoende. Helt klart!

Men nu är det slut med dom där dummheterna, och det var därför jag trodde det här skulle bli ett helvete.
Men eftersom jag har haft motivationen till att gå ner i vikt så har det gått bra.
Visst har man varit sugen ibland, men det finns andra alternativ man kan stoppa i munnen än socker.
Så när jag har varit sugen på nåt så har jag tagit en skinkbit, en ostbit, eller vad som hellst som inte innehåller kalorier. Och det har funkat på mig.

Den andra utmaningen jag fick var vatten. Vatten?? Jag ser inget roligt med att sitta och dricka nåt som inte smakar. Men vatten är väldigt viktigt i GI-metoden.
Dom två första dagarna i fas 1 drack jag inte så mycket vatten.
Men det har gått bättre och bättre med det nu. Har en tillbringare framför mig, och tro det eller ej, men handen drar åt det hållet vattnet står. Så jag får i mig några liter om dagen, vilket jag är väldigt stolt över eftersom jag knappt har druckit vatten förut och tycker det är jobbigt.

Jag är osäker på om jag vill säga min startvikt. Jag skäms väldigt mycket över vad jag väger för tillfället.
Jag är inte så speciellt lång, 1,60 kan jag vara, och att ha så här mycket kilon på mig är fel!
Så jag tycker det är väldigt jobbigt att säga till folk vad jag väger.
Men det får jag tänka på ett tag, hoppas ni förstår.

2 Kommentarer till “Jag skäms!”

  • Jag tycker du gör helt rätt i att inte skriva ut din startvikt förrens du känner dig redo. Förmig tog det mer än 1 år innan jag nämnde det i en blogg och då har raderat många fram till nu =) Just för att jag känt obehag över att visa det.

    I dag läser dock mer eller mindre halva släkten min blogg och vet allt om min startvikt och hur det går för mig. De ger bra med stöd och vi kan prata öppet om det. Men mitt råd till dig är nog att låt det vänta ett tag. Ta den tid du behöver, ingen kommer tvinga dig till det, skriv det hellre när du är redo än för tidigt så du slutar som jag med att radera bloggen för att det känns för jobbigt.

    När du kan sitta på ett fik på stan och öppet prata om din överrvikt då kan man nog säga att du är reda 😉 det var så det hände för mig. Med en vän utan att jag tänkte på det gjorde jag det och en främling kom fram och gav mig beröm för det jag klarat senaste året. Då visste jag att nu var det dags att öppna mig.

    tycker din blogg verkar bra än så länge och kommer spana in lite då och då =)

    hälsningar Nadia

  • Jenny:

    Hej.
    En fråga, dom tre första dagarna, vad ska man då äta till frukost, lunch och middag? Något förslag =)

Besöksräknare
Idag:
Denna Vecka:
Denna Månad:
Totalt: